It's all about the right mood

Ute är det mörkt, höstigt och blåsigt. Inne är det varmt och mysigt. Jag har precis varit och tränat, är nyduschad och har ordnat med kvällsmaten. De levande ljusen är tända, Band of Horses på låg volym och den rätta stämningen är skapad. Då är det bara att ta itu med kunskapstestet som ska hjälpa mig att få godkänt på NEK-tentan på onsdag! =)

When all my faith is gone you bring it back to me...

Grafer, diagram och åter grafer. Jag är så trött på det. Jag kan till och med erkänna att jag HATAR det! Så där var det sagt. It's out there och jag tänker inte ta tillbaka det.

Jag försöker se det positiva i saker (ovan var en lite avvikelse). Med allt dåligt, tråkigt och negativt finns det någonting som trots allt är positivt och varför inte hänga upp sig på det positiva istället för det negativa? För tillfället känns det som jag trots allt har en ganska lång väg tills jag lever som jag lär. Hmm det lät negativt, right?! Så farligt är det ändå inte =)

Jag var ute och gick tidigare ikväll och fick plötsligt en liten släng av separationsångest. Jag kommer sakna Kalmar när jag flyttar härifrån. Sakna att plugga, sakna min lägenhet, sakna alla galna förfester med tjejerna, sakna kåren och allt annat som gör att Kalmar känns som hemma.

Vad jag inte kommer att sakna är 100 kg kungen som spelar ap-hög 70-talsrockmusik och övar stunts med sin nätta kropp rakt över mitt huvud nätterna igenom. Give me a break!

Hade inte allt bara varit lättare om alla skulle säga vad de tycker och vad de menar med saker istället för att försöka ge små hintar som inte går att tyda?  


Tell me where's your hiding place, I worried I'll forget your face
And I've asked everyone, I'm beginning to think I imagined you all along
 

Now I don't feel so all alone in the cold wonderin' where I'm going today, for a snowflake fell and it felt like a kiss now I'm okay

Det är fascinerande hur vissa ihopsättningar av ord kan vara så vackra. Ibland när jag hör eller läser något kan jag hajja till över formuleringen och sedan är den fast, jag kan inte få ut den ur min hjärna. 

Varför ska saker vara så komplicerade. Allt hade varit så mycket lättare om man bara visste vad andra tänker och tycker. Vad man menar med vissa saker man säger och gör. På ett sätt vill jag inte stå för att jag tycker så för en del av det speciella i mötet med andra människor är ju att kunna läsa av dem och ju mer man umgås och pratar med varandra desto bättre lär man känna dem. Det ändrar dock inte på att det hade varit mycket lättare och mycket mindre energislukande om man hade vetat. Det kan vara nog så svårt att veta vad man själv känner ibland.

Imorgon är det första dagen på veckan då mina ambitioner, min motivation och min disciplin ska gå på högvarv (Känn ironin). Det borde vara så i alla fall för jag har sjukt mycket som jag ska förstå tills på fredag då första duggan äger rum. Jag har några timmar på mig nu att jobba på det där med positivt tänkande, ska nog börja med det nu.

Något helt sjukt är att jag har tappat känseln i min fjärde (eller näst sista om man så vill) tå på högerfoten, hur kunde det hända?!

Man vet inte när jag får för mig att skriva igen, förhoppningsvis snart. Tills dess, ta hand om er





What came first the chicken or the dickhead?
      (Haha det är ju bara så bra)



Det ska det vara så här jävligt?!?!

Jag var precis på skolan för att dels sälja en bok, dels fylla på utskriftkontot. Han datorsnubben var inte där och hon som skulle köpa boken kom aldrig. Dessutom ÖSregnar det ute och på vägen hem körde en bil förbi mig på ett övergångsställe och skapade en jättevåg som blötte ner det lilla av mig som jag innan dess lyckats hålla torrt. När jag nästan är hemma vänder sig paraplyskiten! Som om det inte är nog ska jag tillbaka igen om en halvtimme och ha föreläsning i fyra timmar.

Ska det vara riktigt så här jävligt?


Long time, no see

Usch vad längesedan det var jag uppdaterade. Har egentligen inte tid att göra det nu heller. Får bli en snabbis. Skolan har startat, det är synd att säga att det är en smygstart...fullt ös

Jag skulle precis cykla och hämta ett paket men olägligt nog kom värsta skyfallet (ja, det håller på fortfarande). Mina grannar har en öppen släpkärra med en soffa på ståendes utanför mitt fönster den blir säkert jättehärlig att sitta i efter det här. Den är ju klart senapsgul så jag kan i och för sig inte tänka mig någon som skulle vilja ha den i sitt vardagsrum...

Dags att återgå till att läsa, tror jag.


I know it's late and you're thinking I'm crazy
I shared the same dreams as you, yesterday
You think this is a world away
Beware of darkness for this could be you some day
Under this cruel moon


RSS 2.0