Veckans värsta dag?
På söndagar har jag alltid en konstig känsla av rastlöshet samtidigt som jag inte orkar ta tag i något.
Jag tänker mer på saker som jag annars sällan tänker på
Jag hatar den verkligen!
Började helgen redan i torsdags med vinkväll och popquiz som inte blev någon popquiz utan vi stannde istället här och pratade och pratade och pratade. Vid elva kom vi på att vi skulle åka till Harrys och kolla läget. De andra två skulle inte upp dagen efter och just i den stunden tyckte jag att det var en jättebra idé att följa med. Var hemma vid ett igen och sen fastnade jag och Isa i ett djupt samtal på balkongen. Det var lite segt att gå upp på fredagen efter fyra timmars sömn.
Fredagen var det after work i Halmstad. En riktigt trevlig kväll som spenderades på några av stadens uteserveringar. Ju längre kvällen gick desto mer kraxig blev dock min röst och har gått nu i två dagar och väst fram orden. Bussen hem tjugo i tre och när jag en timme senare cyklade hem från stan var det ljust.
Utan röst blev det en mycket lugn lördag. Jag gick från sängen till soffan där jag hamnade framför tvn och ett program om schimpanser. Efter några timmar piggnade jag till så pass att jag kunde fråga mig själv varför jag låg där och tittade på ett program om apor! Kvällen spenderades med syster och kakbak samt film. Vi såg Remember me, riktigt riktigt bra. Kan absolut rekommendera den.
Nu ska jag ta mig ur min söndagsdeppighet och åka till föräldrarna och grilla
They say you're sick and there's a name and a phrase, to apply and help explain...
Fina Evelina, som jag saknar dig nu när jag läser din blogg. Tänker tillbaka på förra sommaren när jag och bebban hälsade på dig där i väst- så härligt det var. en massa massa kramar till dig
