Jag har åkt hit och dit, upp och ner den senaste månaden...
Då ska vi se. När julen var färdigfirad och efter många timmar på en buss var jag äntligen framme i Stockholm. Där blev det några dagar som spenderades med fina vänner, shopping, "ett-glas-vin" som slutade i flera glas samt efterfest, frukost på tunnelbanestationen kl 06.30 på nyårsaftons morgon bestånde av skumtomtar och wasaknäcke. Efter några timmars sömn var det dags att göra sig iordning för nyårsfest och ta tåget till Västerås. Det blev en hejdundrande nyårsfest som sent kommer att glömmas =D.
Tillbaka till Stockholm på nyårsdagen och sen buss igen ner till Kalmar. Där väntade två intensiva dagar med plugg. När den näst sista inlämningsuppgiften var inlämnad var det tags att åka tåg igen. Det tog mig och Bebban till Kastrup där sedan ett flyg via Madrid och med slutdestination Las Palmas, Gran Canaria väntade. På flygplatsen kom finaste Eva och hämtade upp två trötta och förvirrade E:n som var helt hänförda över att det var varmt och ingen snö!
Vi bodde i Evas rum, som förövrigt bor på ett stort all-inclusivehotell i San Agustín. Frukostbuffén ska vi inte prata om, där fanns allt, ja verkligen ALLT. Saknar den lite nu när jag har ätit knäckebröd och yoghurt i jag vet inte hur många dagar. I alla fall, våra dagar i charterturisternas Mecka bjöd på flera utflykter. Eva jobbade så jag och Bebban upptäckte under dagtid ön på egen hand och umgicks med Eva på eftermiddagar och kvällar. Vi tog långpromenad till Maspalomas längs stranden och strandpromenaden, blev hänförda av de legendariska sanddynerna och ett besök i den pittoreska lilla fiskebyn Puerto de Mogán. Vi var på stranden Playa del Amadores (med reservation för stavningen) och solade (eller så mycket solande blev det inte då stora bulliga och grå moln täckte solen) på den kritvita sanden och badade fötterna i det turkosblå vattnet. Las Palmas besöktes också där vi lyckades pricka in den dagen som deras stora mellandagsrea började. Köerna var galet långa i ALLA butiker. På eftermiddagen kom Eva och mötte upp oss och vi firade hennes födelsedag med middag på en italiensk restaurang längs strandpromenaden. Där satt vi och åt och pratade medan solen sakta gick ner bakom bergen. Kvällen avslutades med Sangria på rummet, Don Simon såklart!
På lördagen blev det också en snabb och spontan utgång. Vi träffade Evas jobbarkompisar och begav oss sedan ut till det så kallade hålet. Efter någon timme med dans, huvudskak (som förövrigt bara jag förstod) och skumma spanjorer tog vi en taxi hem. Lite solande både på stranden och vid poolen på hotellet har också hunnits med. Tyvärr så lyckades vi pricka in många av de timmarna då solen inte visade sig så mycket, mer moln än sol med andra ord. Men vi hade inte väntat oss så mycket innan vi åkte dit så vi var glada ändå!
Så dags för hemfärd. Den dagen hade vi inte riktigt sett fram emot dels för att vi skulle behöva lämna värmen och Eva, dels för att det skulle bli en lång resdag, en otroligt lång skulle det senare visa sig. Klockan ringde 04:15, första kritiska etappen på vår resa, nämligen att hitta en taxi till flygplatsen så tidigt, flöt på bra. Vi checkar in, går igenom säkerhetskontrollen, boardar planet och sen väntar vi. Kabinpersonalen börjar prata spanska i högtalarna och folk runtomkring oss börjar sucka och vrida på sig. När den engelska versionen av vad som just sagts kom pratade alla i flygplanet redan i mun på varandra på spanska och vi fick kämpa för att överhuvudtaget höra vad som sas. Vi snappade i alla fall upp att det var snöoväder i Madrid och att inga plan varken landade eller lyfte från Madrids flygplats. Precis som på ditvägen skulle vi göra ett flygplansbyte i Madrid och hade cirka en timme på oss där innan flyget till Köpenhamn skulle avgå. Vi gick av planet i Las Palmas och väntade cirka två till tre timmar på flygplatsen. Vi var ganska lugna, kunde inte vi landa kunde ju inte heller vårt andra plan lyfta.
Väl i Madrid möts vi ironiskt nog av solen och lite snö som glittrade på gräsmattorna. Det är dock inte det enda vi möts av, vi möts även av ett fullständigt kaos! Tydligen har inga plan lyft eller landat sedan någon gång kvällen innan. Senare får vi reda på att det är närmare 300 plan som inte har kunnat lyfta, det resulterar i ganska många människor. Det var människor överallt. Vi hade siktet inställt på en avgångstavla som kunde tala om för oss om vårt flyg var inställt eller inte, men flighten till Köpenhamn är borta. Vi ringer hem och ber dem gå in på checkmytrip.com och se om det står något där, flighten är borttagen. Vi ringer resfeber som vi bokat resan med och frågar om de har någon information. "Vad konstigt flygbolaget har varit inne och tagit bort den flighten" får vi till svar. De ber oss också att ta kontakt med flygbolagets informationsdisk på flygplatsen. När de bad oss om det hade vi redan stått i kön i cirka två timmar. Utan att överdriva så var kön närmre en kilometer lång och efter oss så växte den bara mer och mer. Vi ställde oss i kön halv tre på eftermiddagen, cirka fem och en halv timme senare är vi så långt fram att vi kan SE disken. Då börjar ett rykte sprida sig i kön om att informationsdisken stänger klockan 20.00. Där står vi med en massa spanjorer och en smått galen australiensare har ingen information om vad som kommer att hända och vad som har hänt. Som tur var stängde de inte och vid halv tio kom vi fram till en kille som bokade om oss till samma flight nästa dag och ordnade med ett hotellrum. Vi hade varit uppe sedan fyra på morgonen, inte ätit mer än en baguette klockan nio i Las Palmas och stått i kö i sju timmar utan någon form av information. Första prip McDonald's, andra ringa hem och berätta att det löst sig och sista att ta sig ut till bussen.
Det är några minusgrader ute och våra vinterjackor ligger i bagaget som fortfarande är incheckat på flygplatsen. Väl på hotellet väntar ytterligare två timmar i kö innan vi får ett rum. Som sagt så hade vi bara vårt handbagage och i det har man ju inte så mycket. Så överlycklig över att det fanns en tandborste på rummet har jag nog aldrig tidigare blivit, skitsamma att vi fick dela på den vi fick i alla fall borsta tänderna. En varm dusch, på med samma underkläder igen och några timmars sömn. Vi fick frukost på hotellet och sen kom en buss som körde oss och ett gäng galna spanska kvinnor till flygplatsen. Vi hade inga förhoppningar alls på att komma iväg förrän vi satt på planet och var i luften. Väl på Kastrup igen var vi förberedda på att våra väskor skulle vara kvar i det spanska kaoset. Känslan när vi trots alla odds såg våra väskor komma glidandes på bagagebandet är obeskrivlig.
Sista etappen på resan var tåg mot Kalmar som dessutom blev i första klass. Där satt vi sådär fräscha med kläder som vi haft på oss i nästan två dygn i 1:a klass på X2000. Hem till Kalmar kom vi om än ett helt dygn försenade.
Dagarna i Kalmar har mest ägnats åt att packa ner mina tillhörigheter i bananlådor och förbereda för flytten senare i februari. Nu precis har jag gjort ytterligare en resa, till Falkenberg den här gången. Den sista inlämningsuppgiften (som skulle ha varit inne i fredags) ska skrivas sen är allt som heter plugg slut. Göteborg och P3 Guldgalan ska också besökas innan det på onsdag är dags att börja jobba.
Jag är medveten om att det inte är någon som kommer att orka läsa det här långa men det var skönt att få skriva av sig =D
Tillbaka till Stockholm på nyårsdagen och sen buss igen ner till Kalmar. Där väntade två intensiva dagar med plugg. När den näst sista inlämningsuppgiften var inlämnad var det tags att åka tåg igen. Det tog mig och Bebban till Kastrup där sedan ett flyg via Madrid och med slutdestination Las Palmas, Gran Canaria väntade. På flygplatsen kom finaste Eva och hämtade upp två trötta och förvirrade E:n som var helt hänförda över att det var varmt och ingen snö!
Vi bodde i Evas rum, som förövrigt bor på ett stort all-inclusivehotell i San Agustín. Frukostbuffén ska vi inte prata om, där fanns allt, ja verkligen ALLT. Saknar den lite nu när jag har ätit knäckebröd och yoghurt i jag vet inte hur många dagar. I alla fall, våra dagar i charterturisternas Mecka bjöd på flera utflykter. Eva jobbade så jag och Bebban upptäckte under dagtid ön på egen hand och umgicks med Eva på eftermiddagar och kvällar. Vi tog långpromenad till Maspalomas längs stranden och strandpromenaden, blev hänförda av de legendariska sanddynerna och ett besök i den pittoreska lilla fiskebyn Puerto de Mogán. Vi var på stranden Playa del Amadores (med reservation för stavningen) och solade (eller så mycket solande blev det inte då stora bulliga och grå moln täckte solen) på den kritvita sanden och badade fötterna i det turkosblå vattnet. Las Palmas besöktes också där vi lyckades pricka in den dagen som deras stora mellandagsrea började. Köerna var galet långa i ALLA butiker. På eftermiddagen kom Eva och mötte upp oss och vi firade hennes födelsedag med middag på en italiensk restaurang längs strandpromenaden. Där satt vi och åt och pratade medan solen sakta gick ner bakom bergen. Kvällen avslutades med Sangria på rummet, Don Simon såklart!
På lördagen blev det också en snabb och spontan utgång. Vi träffade Evas jobbarkompisar och begav oss sedan ut till det så kallade hålet. Efter någon timme med dans, huvudskak (som förövrigt bara jag förstod) och skumma spanjorer tog vi en taxi hem. Lite solande både på stranden och vid poolen på hotellet har också hunnits med. Tyvärr så lyckades vi pricka in många av de timmarna då solen inte visade sig så mycket, mer moln än sol med andra ord. Men vi hade inte väntat oss så mycket innan vi åkte dit så vi var glada ändå!
Så dags för hemfärd. Den dagen hade vi inte riktigt sett fram emot dels för att vi skulle behöva lämna värmen och Eva, dels för att det skulle bli en lång resdag, en otroligt lång skulle det senare visa sig. Klockan ringde 04:15, första kritiska etappen på vår resa, nämligen att hitta en taxi till flygplatsen så tidigt, flöt på bra. Vi checkar in, går igenom säkerhetskontrollen, boardar planet och sen väntar vi. Kabinpersonalen börjar prata spanska i högtalarna och folk runtomkring oss börjar sucka och vrida på sig. När den engelska versionen av vad som just sagts kom pratade alla i flygplanet redan i mun på varandra på spanska och vi fick kämpa för att överhuvudtaget höra vad som sas. Vi snappade i alla fall upp att det var snöoväder i Madrid och att inga plan varken landade eller lyfte från Madrids flygplats. Precis som på ditvägen skulle vi göra ett flygplansbyte i Madrid och hade cirka en timme på oss där innan flyget till Köpenhamn skulle avgå. Vi gick av planet i Las Palmas och väntade cirka två till tre timmar på flygplatsen. Vi var ganska lugna, kunde inte vi landa kunde ju inte heller vårt andra plan lyfta.
Väl i Madrid möts vi ironiskt nog av solen och lite snö som glittrade på gräsmattorna. Det är dock inte det enda vi möts av, vi möts även av ett fullständigt kaos! Tydligen har inga plan lyft eller landat sedan någon gång kvällen innan. Senare får vi reda på att det är närmare 300 plan som inte har kunnat lyfta, det resulterar i ganska många människor. Det var människor överallt. Vi hade siktet inställt på en avgångstavla som kunde tala om för oss om vårt flyg var inställt eller inte, men flighten till Köpenhamn är borta. Vi ringer hem och ber dem gå in på checkmytrip.com och se om det står något där, flighten är borttagen. Vi ringer resfeber som vi bokat resan med och frågar om de har någon information. "Vad konstigt flygbolaget har varit inne och tagit bort den flighten" får vi till svar. De ber oss också att ta kontakt med flygbolagets informationsdisk på flygplatsen. När de bad oss om det hade vi redan stått i kön i cirka två timmar. Utan att överdriva så var kön närmre en kilometer lång och efter oss så växte den bara mer och mer. Vi ställde oss i kön halv tre på eftermiddagen, cirka fem och en halv timme senare är vi så långt fram att vi kan SE disken. Då börjar ett rykte sprida sig i kön om att informationsdisken stänger klockan 20.00. Där står vi med en massa spanjorer och en smått galen australiensare har ingen information om vad som kommer att hända och vad som har hänt. Som tur var stängde de inte och vid halv tio kom vi fram till en kille som bokade om oss till samma flight nästa dag och ordnade med ett hotellrum. Vi hade varit uppe sedan fyra på morgonen, inte ätit mer än en baguette klockan nio i Las Palmas och stått i kö i sju timmar utan någon form av information. Första prip McDonald's, andra ringa hem och berätta att det löst sig och sista att ta sig ut till bussen.
Det är några minusgrader ute och våra vinterjackor ligger i bagaget som fortfarande är incheckat på flygplatsen. Väl på hotellet väntar ytterligare två timmar i kö innan vi får ett rum. Som sagt så hade vi bara vårt handbagage och i det har man ju inte så mycket. Så överlycklig över att det fanns en tandborste på rummet har jag nog aldrig tidigare blivit, skitsamma att vi fick dela på den vi fick i alla fall borsta tänderna. En varm dusch, på med samma underkläder igen och några timmars sömn. Vi fick frukost på hotellet och sen kom en buss som körde oss och ett gäng galna spanska kvinnor till flygplatsen. Vi hade inga förhoppningar alls på att komma iväg förrän vi satt på planet och var i luften. Väl på Kastrup igen var vi förberedda på att våra väskor skulle vara kvar i det spanska kaoset. Känslan när vi trots alla odds såg våra väskor komma glidandes på bagagebandet är obeskrivlig.
Sista etappen på resan var tåg mot Kalmar som dessutom blev i första klass. Där satt vi sådär fräscha med kläder som vi haft på oss i nästan två dygn i 1:a klass på X2000. Hem till Kalmar kom vi om än ett helt dygn försenade.
Dagarna i Kalmar har mest ägnats åt att packa ner mina tillhörigheter i bananlådor och förbereda för flytten senare i februari. Nu precis har jag gjort ytterligare en resa, till Falkenberg den här gången. Den sista inlämningsuppgiften (som skulle ha varit inne i fredags) ska skrivas sen är allt som heter plugg slut. Göteborg och P3 Guldgalan ska också besökas innan det på onsdag är dags att börja jobba.
Jag är medveten om att det inte är någon som kommer att orka läsa det här långa men det var skönt att få skriva av sig =D
Kanske att jag blir mer produktiv om jag skriver det här!
Jag blir galen på mig själv!!! Har en inlämningsuppgift som skulle ha varit inlämnad igår. Den måste skrivas och när den är skriven är det inget mer som ska göras. Då är jag KLAR! Inte ens det kan få mig att känna mer motivation. Jag har några sidor med text, men ingen röd tråd och inga källor bara allmänt dravell. Skriv nu!
Det var ett tag sedan julafton då jag skrev senast och det har hänt så galet mycket sedan dess. Efter inlämningsuppgiften och banankartongspackande kommer en uppdatering! Promise
Det var ett tag sedan julafton då jag skrev senast och det har hänt så galet mycket sedan dess. Efter inlämningsuppgiften och banankartongspackande kommer en uppdatering! Promise
The hardest thing you'll ever do
is love someone that you can't touch
and you know that love you
but you can't cry
you can't beg
you can't fight it
it's just the way it goes
a life for a fool
