It's beginning to get to me...
Min hjärna har fått pusta ut ett tag. Under en hel timme har den sluppit tänka på förmånsbeskattning, gränsbelopp, fastighetsförsäljning, trösklar och allt det där andra. Det var välbehövligt.
Klockan är halv nio och det är fortfarande inte mörkt. Solen är på väg ner, luften står stilla, förutom en ljummen bris som då och då tar tag i mitt hår. Fåglarna kvittar och trädens knoppar är på bristningsgräns. Det kändes som jag hade kunnat fortsätta att gå och gå och gå för jag ville behålla den fridfulla känslan som börjat göra sig hemmastadd inom mig. Men tillslut tog "rundan" slut och det var dags att vända hemåt.
Kvällar som den här inser jag hur mycket jag har längtat efter våren
Kvällar som den här inser jag hur mycket jag saknar vackra Ängö
Kvällar som den här inser jag hur fint (delar av) Kalmar faktiskt är
Klockan är halv nio och det är fortfarande inte mörkt. Solen är på väg ner, luften står stilla, förutom en ljummen bris som då och då tar tag i mitt hår. Fåglarna kvittar och trädens knoppar är på bristningsgräns. Det kändes som jag hade kunnat fortsätta att gå och gå och gå för jag ville behålla den fridfulla känslan som börjat göra sig hemmastadd inom mig. Men tillslut tog "rundan" slut och det var dags att vända hemåt.
Kvällar som den här inser jag hur mycket jag har längtat efter våren
Kvällar som den här inser jag hur mycket jag saknar vackra Ängö
Kvällar som den här inser jag hur fint (delar av) Kalmar faktiskt är
Kommentarer
Trackback
